Vad är det egentligen som gör konferensen riktigt lyckad?

Vilka platser jag får besöka i mitt jobb! Uppdragsgivaren har lagt tid och omsorg på en bra plats för en angelägen konferens, en uppstart eller ett välbehövligt dygn för en arbetsgrupp som behöver ny luft. Och så får jag vara en del av ett genomarbetat program och får på så sätt träffa människor på stället ute på Ekerö, det särskilda hotellet i Jämtland, den fina anläggningen vid Bohuskusten, i konferenslokalen på Österlen som har fönster mot rapsfälten eller uppe på berget utanför Sundsvall.

Alla platser har det en bra konferens behöver. Rum, ventilation, gratis pennor, projektor och teknik, vatten, fika i paus och behöver man övernattning finns det rum med sängar, fönster och toaletter.

Jag var nyligen på en av västkustens mest hajpade anläggningar för
konferens. Hotellet hade dessutom ett fint utbud för att deltagarna skulle få
sköna stunder under den lediga tiden som var inplanerad. Mitt första
intryck när jag kom dit var så positivt. Det var vackert, det luktade gott,
stora ytor, en liten trevlig bistro, utsikten från terrassen mot havet.

Jag gick fram till receptionen för att fråga om vägen till den grupp jag
skulle träffa. Mannen i stilig kostym var upptagen med någonting han
bläddrade i. Hans blick var på något i hans händer. Jag går fram och säger
hej. ”Jag ska föreläsa för Företaget AB här på hotellet och jag undrar var de
befinner sig? I vilken lokal?”

Han tittar upp och nu först möter vi varandra. Och han är min första
kontakt på den här anläggningen med utsikt över havet, de stora generösa
ytorna och den behagliga doften.

Inte ett leende. Jag får ett kortfattat lätt stressat svar och hans blick letar
efter någonting bakom mig. Som att jag kom i vägen för någon. Eller
kanske jag bara störde hans fokus.

Jag fick raka besked och tydliga instruktioner och vände mig om för att gå
upp för trappan. Men plötsligt med en annan känsla än jag kom in med.
Trappan var mörk, hotellet kändes mindre välkomnande och doften… var
den inte lite påträngande?

När jag möter min uppdragsgivare i konferenslokalen bekräftar han den känslan jag kommer in med när han säger något i förbifarten om att personalen inte verkar så muntra, att han ska leta reda på någon och hoppas att han hittar lite hjälp med filmduken som inte går att få upp.

Idag är det väl känt att det tar en tiondels sekund (!) för våra hjärnor att
avgöra om vi känner att vi kan lita på en person vi möter. Det är en
försvinnande liten tid och just i det lilla lilla fönstret avgörs inte bara nästa
sekund eller minut. Kanske också en hel upplevelse, en hel konferens, ett
helt dygn. Och inte minst mitt beslut om var jag ska lägga nästa arrangemang och vad jag ska komma hem och berätta. För vänner, kollegor
och dom jag spelar padel med.

Det finns så många platser att välja på och vi väljer försäkringsbolag, bank,
butik och bilverkstad utifrån en enda sak: bemötandet. Och relationerna vi
har med människorna vi möter.

Tillbaka till hotellet, till konferensanläggningen. Jag kan ju välja. Och jag väljer utifrån det bemötande jag har fått. Inte utifrån vilken projektor som finns eller vilken sorts kladdkaka som serveras till kaffet. Jag väljer utifrån en enda sak: bemötandet. Rätt nyligen twittrade John Cleese med sina miljoner följare om ett par hotell i Sverige där han saknade just det där. Det trevliga bemötandet. Och leendet. Det fanns inte på de där platserna han hade besökt och han undrade varför.

När medarbetare är trygga i sin roll, om man har en väl kommunicerad
värdegrund, ett gott och engagerat ledarskap, när man har personal som finner en glädje i att ta emot gäster och stöka med alla förväntningar en gäst har, då kan man möta sina kunder och vara den avgörande anledningen till om en kund återkommer med nya affärer eller om man förlorar både den … och några fler.

Det är där konkurrenskraften ligger. Hos personalen som möter mig. Inte i spat eller i utsikten eller närheten till naturen, badtunnan eller den generösa frukostbuffén.

Christina Stielli
Föreläsare om just medarbetarskap och attityder, dessutom författare och oftast på resande fot. Och jag väljer alltid hotell utifrån det bemötandet jag har fått.
Alltid.