Micael Bindefeld

2018-08-15 « Tillbaka

Micael Bindefeld – namnet är liksom synonymt med PR, kändisgalor, celebriteter och röda mattan, men på senare år förknippar vi honom även med trädgård och odling, ett intresse som Micael också delat och inspirerat många med genom tv-program och böcker.

---

Text: Tina Gardsten Foto: Fyrklövern / Eva Marie Rundquist

---

Men odling är inget nytt inslag i Micaels liv. Intresset kom redan i tidig ålder, genom morfar Josef.
—Mormor var sjuk ofta och jag var därför mycket med min morfar.
Han var den snällaste och mest fantastiska person som fanns i min värld och den sinnebilden är kvar när jag så här idag försöker värdera honom med vuxna mått mätt.
Morfar pratade med mig som en vuxen, tog mig på fullaste allvar, och gav mig ansvar, berättar Micael.
— Vi ritade mönster över trädgården, vi uppförde växthus, tjuvade tomatskott, lagade mat, lade in gurkor och det var han som lärde mig skala räkor, skrattar Micael åt minnet.
—Så, helt klart har jag morfar Josef att tacka för väldigt mycket när det gäller växter och odling.

Idag, fortfarande med en välfylld agenda och ett liv som småbarnsförälder är det som oftast återhämtning och lugn som Micael och familjen hämtar i trädgården på Aspvik, och till fullo kan ägna sig åt sitt stora trädgårdsintresse. Det odlas grönsaker, frukter, bär och mängder av olika sorters blommor. 
Sedan fem år tillbaka finns även en biodling att ta hand om.
— Jag lär mig fortfarande väldigt mycket. Det är roligt och intressant och dessutom är biodling en nödvändighet för all vår globala fortsatta växtlighet.

Under vår pratstund känner jag att Micael Bindefeld kan liknas vid en slags modern renässansmänniska.
Uttrycket beskriver en person som är expert på flera saker inom flera olika områden, och ja det kännetecknar Micael väldigt tydligt.
De flesta människor blir bra på bara några få saker under sitt liv, andra kan hämta kunskap och bli expert inom många olika områden.
Så sant, som en av våra främsta evenemangsorganisatörer och kommunikationsstrateger, som ju Micael är främst känd för, är han nu designer för en porslinsserie producerad av Fyrklövern.

Berätta, hur detta kommer sig?
—Alltsedan övre tonåren har jag alltid känt att alla tycker jag gör så förfärligt många olika saker, skrattar Micael.
—Och ja, med all rätta. Man kan helt klart få hävda att jag har haft ett spretigt liv, som gått i olika faser, men i allt detta har jag faktiskt lyckats göra det väldigt framgångsrikt.
Till naturen är jag nyfiken och prövar gärna det jag fattar intresse för och jag försöker att bli så bra som möjligt på det.
Jag skulle vilja påstå att mina hjärnhalvor är exakt jämbördiga.
Den vänstra hjärnhalvan står ju för det analytiska och verbala medan den högra hjärnhalvan står för det helhetsuppfattande och spatiala och jag gillar ju att jobba inom alla områden som definierar just de olika hjärnhalvorna.

Jag får en hel del propåer om att kliva in i samarbeten och projekt och kan tursamt nog välja och kosta på mig att jobba med just saker som jag är bra på och tycker om.
Tv, skriva böcker, färg och form, min stiftelse och mitt arbete som kommunikatör – allt sammantaget ger mig möjligheten att leva ett mer komplett liv.

Så då kom förfrågan om att designa ett porslin, vilket jag inte var sen att tacka ja till.
Alla som känner mig vet ju att jag älskar och har tonvis med dukar och porslin i källaren, jag har varit en samlare sedan 1990.

Porslinet som Micael varit med och designat är döpt efter lantstället Aspvik, ute på Värmdö. 
Fyrklövern startades år 1974 och är ett av Nordens största företag inom porslin och glas.
 Produktutveckling kräver kunskap och känsla och Fyrklövern väljer noga designers och samarbetar bara med de bästa inom respektive områden. 
Micael är i gott sällskap, Milleniumservisen som blev en succé sedan den introducerades är formgiven av den numera avlidne Sigvard Bernadotte och har en dekor som kom att bli Sigvard Bernadottes signum genom åren – blombladen från Margueriten.

Vad har du hämtat inspiration och hur mycket har du själv kunnat påverka?
— Jag har såklart fått en hel del inspiration av allt eget porslin jag har, det finns en del asiatiska inslag i Aspvik.
Ett favoritporslin som jag har är mönstrat i blåvitt. Det införskaffades under en resa till Hanoi i början på 1990-talet när Vietnam precis hade öppnats upp för turism. Tallrikarna kostade två kronor styck vill jag minnas, men de finns kvar hos mig än idag och jag älskar dem.
Men det genuint svenska är förstås med, förgätmigej, vallmo och pioner till exempel, mycket av det som finns i min egen trädgård.
Ja, det här samarbetet har tagit sin tid, eller rättare sagt, det har fått ta sin tid. Två år och 24 delar som vi nu är klara med.
Och jag kan säga att jag har fått helt fria händer –  inte en enda gång har jag behövt begränsa mig. Minsta idé jag haft så har teamet på Fyrklövern plockat upp och gjort något av det.
Däremot är det långa ledtider på allt i en sådan här produktion. Testgrupper, utvärderingar är sådant som finns med under resans gång.

Jag har också fått glädjen att göra en liten barnservis, som består av mugg, skål, bestick och tallrik med samma bård som den stora men med katterna Isaac och Gustaf. Den är förstår tillägnad vår son Simon.
Micael berättar vidare att inspirationen och kanske framförallt intresset för porslin ligger i släkten.
Mormor ägnade sig åt porslinsmålning och Micael har bland anat ärvt en av hennes kaffeserviser med klassiska moccakoppar, där varje fat och kopp har en helt unik och egendesignad blomma, signerad med mormors signaler.
— Det är inget som jag bara använder vid ”speciella tillfällen”, jag lever efter devisen att inget ska få stå och skräpa, man använder det man har annars åker det ut – där är jag helt osentimental, förklarar Micael resolut.

Vackert porslin kräver en vacker dukning och Micael berättar att han till alla kockars förtret börjar med duken och porslinet, sedan komponerar han maten.
Och dukningen får ta tid, inget lämnas åt slumpen. Färgvalen på dekorationer, duk och porslin kan hänga ihop och binda samman, eller få skapa vackra kontraster. 
Blomblad, bär, frukt och buketter placerar Micael ofta direkt på maten, i skålar och vaser liksom även på tallrikarna och runt servetterna.
—Jag tycker att det är trevlig att sätta sig till bords där värden har vinnlagt sig om att göra bordet till en trevlig mötesplats.
Det kan få vara klassiskt elegant, udda tokigt, roligt men det viktiga är att bli sedd och känna sig välkommen tillställningen rakt igenom.
Och en sådan sinnes stämning går att skapa.
Som värd har jag ett åtagande, men det har även du som gäst. Vi bidrar alla med att skapa tillfället, ögonblicket med vad vi tillför.

—Och rekvisita har jag ju så det räcker om nu min inspiration skulle gå på lågvarv, porslin finns från Libyen, Syrien, Libanon, Sudan, dukar från Bhutan och lite överallt i världen. Oj, så jag har släpat runt saker på alla resor. 

Nu är du småbarnsförälder, hur har det påverkat dig privat och i yrkeslivet?
—Vi lever ungefär som vi gjorde innan men allt bygger mycket mer på logistik och trygghet för Simon. Vi är rörande överens om hur vi vill ha det gällande uppfostran och vardag, men följer också Gina Ford, en brittisk barnmorska som fått lite av en barngurustatus runt om i världen – en modernare variant av vår svenska Anna Wahlgren kan man säga, hennes idéer går genom vårt och Simons liv som en röd tråd. Allting görs med ett fokus – Simon. Jag tänker på honom jämt, han finns alltid i sinnet. I övrigt så ja, vi reser fortfarande och vi har kvar ett socialt umgänge.
När jag reser är jag väldigt nyfiken, vill uppleva, komma hem med nya lärdomar och infallsvinklar, jag har rest till världens mest slutna och otillgängliga länder,
men just nu så har vi bytt ut Sudan och Nordkorea, mot Bamseklubbar på Mallorca.
Och det känns också väldigt bra.